Trevlig kväll.
Min kusin ska ha barn och hennes mage har blivit ganska så stor faktiskt.
Och det ser så mysigt ut. Tänk att få planera inför ett nytt liv, köpa barnkläder, fixa med barnvagn, blöjor, spjälsäng m.m. Fast det där med barn har väl sina nackdelar det med. Men fy vad härligt med massa skrik, gråt och jollrande. Det är tur att kompisarna börjar skaffa barn redan nu, då kan jag åtminstone låna dem, så jag slipper skaffa eget redan, för det finns ju inga förutsättningar.
Fick ju även hem min kamera igår, som jag så fint lämnade i Gällivare för repration, men de visade sig inte vara något fel på den. Där fanns en bild på Keely, fy f-n vad söt hon är! Alltid lika gó och glad :') Önskar bara att hon bodde närmare mig så man fick höra "moteeer" lite oftare! Det är verkligen något som kan göra en glad!
Ja, tillbaka till gårdagskvällen...
Efter all mat och alla roliga skratt gick vi ut och kollade på fåren, korna och hästen. Dem var riktigt söta. Men i ett litet bås stod ett sött litet får. Jag frågade min kusin varför hon stod där helt ensam. Svaret jag fick var;
- äch, hon har så dåliga klövar, hon ska slaktas för hon är inget bra avelsmaterial.
Shit tänkte jag. Om jag vore ett får skulle jag nog inte ha levt mer än ett år, med tanke på alla mina skavanker. Sne fot, sne höft, smärta lite här och var, trasig tå, ja helt enkelt trasig på de mesta ställerna = uruselt avelsmaterial.
Och där står ett får som enbart har dåliga klövar, med ödet i sin hand - döden. Fast, om jag tänker lite till så är det ju likadant med islandshästarna på island, om jag nu har uppfattat det rätt. Dem som inte duger, dem mördas/slaktas. Och får är ju ändå bara till för att födas, slaktas och ätas, verkar det som iallafall. Men dem är ju söta. Och med glimten i ögat är ingenting värt att dö, trodde jag. Fast då kan man ju också fundera, om inga djur slaktades, då skulle vi inte ha någon mat, djuren skulle ta över och vi människor skulle nog sannerligen dö ut. Så, för att få vara lite egoistisk så anser jag nog att de där söta lilla fåret ska slaktas iallafall.
Nog om det. Idag har jag mest bara legat och varit osocial, enda gångerna jag klivit upp är när vi har fikat och ätit mat. Detta på grund av den jävla förkylningen och hostan jag dragit åt mig. Jag måste nog medge att norrland är bättre på de viset, där var jag aldrig sjuk men här nere i söder, här är jag sjuk titt som tätt. Det måste ha med lufen att göra, så..
GO NORRLAND!
Innan jag nu avslutar vill jag tacka Elin, John (även kallad Gräsö), Vickan och Fredrik (även kallad Torsken) för en underbar kväll, trots min sjukdom som stundom gjorde mig lite osocial.
Jag har fotat några bilder som jag tänkte lägga ut här när jag kommer hem, så se efter om ni är nyfikna :)!
/Frida
Sick.
Sitter här i min säng och hostan blir bara värre. Jag tycker inte om att vara sjuk och jag kan inte minnas när jag hade sådan här hosta och förkylning sist. Inatt somnade jag klockan fyra (!) och vaknat titt som tätt av hostan. Under natten satt jag och underhöll mig med att se Idol på internet. Jag kan inte riktigt förstå varför folket röstade ut Anna. Fast, kanske är det de bästa som kunde hända henne. Folk säger ju att det inte går att besegra ödet.
Idag, snarare om en halvtimme, ska jag börja åka mot Knutby där jag ska träffa Vickan & Fredrik. Sedan bär det av till kusinen ute på Gräsö där vi ska käka mycket god middag. Min kusin föder upp slaktkaniner, så vi får hoppas att det inte är en kanin som ligger på bordet när vi kommer fram, alltid lika spännande...
Men medans jag nu sitter och väntar på att få bege mig mot bussen, lyssnar jag på Last Christmas. Julmusik. Och min faster m. familj har julpyntat hela dagen. Imorgon är det ju första advent, jag kan verkligen inte förstå det - tiden går så fruktansvärt fort. Jag har ingen julkänsla överhuvudtaget, fast det kanske blir så när man börjar bli gammal..? Jag minns så tydligt den där underbara julen då jag var liten. Det var verkligen en sån där jul som jag tror alla barn drömmer om. Det var mörkt, snöade lite lätt och jag och mina syskon gick förväntansfullt och väntade på tomten. Vi stog alla tre och tittade ut genom fönstret, och efter en stund kom han - tomten, med en ren! Renen knöt dem fast i mormors bil, minns jag, och vi alla barn fick gå dit och klappa på den. Rudolf (?). Därefter var det juklappsutdelning och sedan vinkade vi av tomten och hans vän. Det var verkligen en sån där perfekt jul. Nu vid juletider vill jag bara bli liten igen, allting var ju så spännande och underbart. Tiden då man trodde på att tomten fanns, tänk vad härligt det var...
Men nu sitter jag, som sagt, här, gammal och grå (!) i ett desperat försök få någon slags julkänsla. Det är mindre än en månad kvar och jag vet inte riktigt vart jag ska fira julen än, så det kanske har lite att göra med varför julkänslan inte riktigt finns där. Men den kommer, det gör den nog :)
Nä, nu ska jag göra mig klar och gå till bussen.
Vi hörs!
/Frida
Återigen en ny blogg.
Jag har återigen skaffat mig en ny blogg. Jag gjorde ju min hemsida, www.freewebs.com/friidab, men nu har jag tappat bort mitt lösenord någonstans i min förvirrade hjärna. Så jag får väl helt enkelt starta upp en ny blogg igen.
Förtillfället ligger jag i sängen, med en förkylning som heter duga. Jag verkar aldrig bli kvitt den.
Har dock varit på bettfysiologin med min käke idag och där fick jag nog inte höra det jag ville höra. Jag ska utredas för reumatism, men förhoppningsvis är de inte det som är problemet. Så, jag försöker hålla min hjärna och dess funderingar i lugn och ro. Det är ju bara onödigt att ta ut något i förskott, för än vet jag ju ingenting...
Men om det nu mot förmodan (förhoppningsvis) är det, så ger det ju iallafall mig en hel del förklaringar, vilket skulle kännas rätt skönt, åtminstone ibland.
Och som ni kanske minns skrev jag tidigare på min hemsida att jag inte skulle plugga denna termin. Men jag var och hälsade på i Östersund för någon vecka sedan och bestämde mig då för att faktiskt ta tag i allt pluggande. Så med mig hem fick jag en hel del läxor och böcker. Så i januari åker jag upp igen för att göra både teoretiska och praktiska prov. Det känns skönt, att äntligen, ha fått en planering på pluggnadet. Och jag känner mig taggad att fixa det. Dessutom vet jag att denna chans är den sista chans jag kan få, åtminstone via Dille Gård. Så, som det känns kommer inget att få hindra mig från ett fullständigt slutbetyg nu. Imorgon tänkte jag boka biljetterna så att resan förhoppningsvis kan bli billig och bra.
Jag kommer troligen åka upp på min födelsedag, den 13e januari. Den bästa presenten jag kan ge mig själv! Och dagen efter, den 14e, fyller Maggan (som jag bodde hos), 50 år - så det blir en hel del firande också, vilket sätter ännu mer fart i mig och mitt pluggande. För det som händer den veckan är ju verkligen ingenting som man vill missa!
Det händer ganska mycket i mitt liv nu, även fast det ibland känns som att det står väldigt stilla.
Men jag har ridit lite mer nu på senaste tiden och de två hästarna jag rider nu är verkligen underbara. Jag har börjat få tillbaka känslan av hur underbara och bra hästarna är för mig. Det finns nog faktiskt ingen känsla som kan slå det. För ca ett år sedan trodde jag inte att jag skulle kunna känna den känslan igen, men ack så jag bedrog mig och det är jag väldigt lycklig över. Här om dagen var vi ute och red i nysnön. Nej, jag står fast vid det, det finns ingen mer underbar känsla än att sitta på hästryggen och bara koppla av. Bästa terapin ever!
Och på tal om hästar och terapi.... Jag har ett mål med mitt liv nu. När jag har pluggat upp mina betyg ska jag jobba lite, förhoppningsvis får jag de där jobbet i norge om ett år, och sedan ska jag söka in på en behandlingsassistent utbildning för att sedan jobba som det i nått år, för att därefter kunna söka in på ridterapi utbildningen på Wången. Det känns som realistiska mål, som att jag äntligen har funnit det jag vill hålla på med resten av livet. Och jobbet i norge är ju verkligen en super chans att få prova på det! Ni kan ju kika in på http://www.vhss.no/?ac_id=1&ao_name=hjem - det är nämligen där jag troligtvis kommer befinna mig om ett år. Och varje dag går jag omkring och längtar efter det!
Och förövrigt har jag hittat en i släkten som faktiskt lät intresserad över att jag red!
Nämlgen min halvfaster Birgitta. Jag ringde henne för en vecka sedan, första gången jag pratade med henne i hela mitt liv. Eller, jag har ju tydligen träffat henne på min farfars begravning, men det har jag inget minne av då jag kanske var kring 3 år då. Hon berättade att hon jobbar på en särskola där ridning finns på schemat samt att hon varit i Grekland (??) på någon sorts clinic om just ridterapi. Det gjorde mig glad, för jag har alltid vetat att det finns någon där i släkten som åtminstone, kanske, har lite liknande intressen, eller vad man ska kalla det. Och vi ska träffas om någon vecka. Det gör mig lite nervös. Men det kommer bli så roligt för jag har längtat efter det hela mitt liv!
Men nu ska jag inte uttråka er nåmer om mina nuvarande livshistorier. Utan nu ska jag kolla på någon film, bara ta det lugnt och försöka bli frisk snarast möjligast! Men nu har jag iallafall uppdaterat er nyfikna individer litegrann på vad som händer och fötter här hos mig, i uppsala... Hör av mig igen!
Kram Frida
