tusendrömmar&ettliv

Jag tänker på er så mycket nu, varje dag finns ni i mina tankar, varje minut. Jag är inne i en period då bara ni finns i mina drömmar. Vissa morgnar vill jag inte ens vakna, jag vill ju stanna hos er, i tryggheten. Det gör mig så frustrerad att leva i ovissheten, i saknaden. När jag ligger och ska sova, får jag ibland försöka tänka mig in i att jag är där, i tryggheten, och helt plötsligt får jag den där trygghetskänslan i hela kroppen, och jag somnar. Men jag vet att allt egentligen bara är ett spel, att jag bara lurar min egen hjärna. För jag är inte där. Jag är här. 

Jag önskar att allt kunde se annorlunda ut. Jag saknar er.