Fortsättning...

Efter några tankar och många om och men har jag nu bestämt mig för att ändå fortsätta blogga. Jag tänker ofta på vad jag ska skriva i nästa inlägg osv, så det känns alldeles för tomt att inte kunna skriva ut det man tänker på. Jag har även kommit fram till och bestämmt mig över att jag inte ska låta folk klampa på det jag skriver, dem har ingenting med mig att göra (nästan) och dessutom är det bara tragiskt för dem som känner att dem måste klaga.

Jag har inte somnat än, fastnade vid tv:n. Suttit och kollat på en film på fyran. Farliga sinnen. Det var en film i min smak, några tårar fälldes. Den var tragisk och lyckofylld på samma gång. Perkfekt, helt enkelt.

Men just nu har jag nyss bäddat ner mig så jag ligger här med datorn i famnen, lyssnar på Lars WInnerbäck och bloggar. Vadå desperat av att blogga...? Hm, ja! Dagarna utan bloggen har faktiskt varit relativt tråkiga, och därför ska ingen ta bloggen ifrån mig iallafall =) Suget om att skriva, som jag pratade om tidigare - de är viktigare!

Det händer inte så mycket på skolfronten nu. Jag väntar fortfarande i hopp om att få någon/några uppgifter snart. Medans slår jag upp matteboken ibland. Men den tynger så för det mesta ligger den i hyllan. Men det ska bli ändring, det måste bli det! =) (självpeppning).

(Det är en galen fluga härinne! Jag tror jag blir galen...) Bara en parantes.

Och ja, imorgon är det alla hjärtans dag, eller ja... snarare idag! Jag ska tillbringa dagen på Gräsö eller tillsammans med några vänner, ingenting är klart ännu. Får helt enkelt se hur det blir =)


I och med denna dag vill jag tala om för alla mina nära vänner och alla andra kära hur mycket ni betyder för mig! Jag är en lycklig människa som har er. Alla människor som finns där och stöttar när det behövs som mest. Alla som jag vet att jag alltid har vid min sida, vad som än händer och hur sällan vi än träffas. Ni är många och det är ni som ger mig hopp, styrka och lycka! Jag önskar att jag kunde träffa er oftare. Även fast jag inte nämner namn här så vet ni garanterat vilka ni är!!! Jag saknar er, jag tycker superduper mycket om er, jag är stolt som har er och ni är värda allt guld i världen! Tack för att ni finns <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0