Tillbaka i Uppsala.
Ja, de var allt en spännande bussresa till Östersund...
Känner inte för att åka buss fler gånger. Först kom ett gäng med skotrar och vips så var det en gubbe som flög ut på vägen, mitt framför bussen (!!!). Som tur var lyckades han kravla sig upp på kanten, precis innan vi åkte förbi... Sen åkte vi några mil till innan bussen sa stop. Den rullade inte men tillslut fick han igång den, och nu kunde den enbart köra på 5ans växel, så hela vägen från Vilhelmina till Ösd gick bussen fram på 5an utan att bromsa och stanna. De försökte f tag i en ny buss, men den var tydligen spårlöst försvunnen, hur nu en buss kan bli de.... Men väl vid Östersund, inte långt från Maggan, var det en trafikolycka och bussen var tvungen att stanna. Ja, där stod vi utan att ta oss vidare, mitt på vägen, i mörkret. Jag bestämde mig för att kliva av och så fick jag skjus därifrån hem till Maggan. Och givetvis rullade bussen vidare och kvar låg min skolbok... Men som tur var hade bussen stannat en bit bort igen och jag fick tag i boken! Och t ill råga på allt var det en japan på bussen som skulle med ett tåg till stockholm för att sedan flyga vidare till japan och han var sådär lagomt orolig att inte komma med tåget. Så, man får väl hoppas att han inte kom med.
Nåväl, väl framme hos Maggan var allt sig likt =) Lika trevligt som vanligt att komma dit! Maggan låg på massage bänken när jag kom, såg så härligt ut... Nästan så jag måste unna mig själv de nångång. Sedan fikade vi och efter det tog jag och Maggan en promenad runt byn, fodrade hästarna och satt & prata sent inpå natten. Mycket härligt. Morgonen därpå tog jag då tåget till uppsala och ni kan inte ana vad jag gjorde när jag kom fram....
Jag träffade släktingarna!
Min farbror Bosse m. fru och ett barn (min kusin)
Min faster Birgitta m. man och ett barn (min kusin)
Pappas tre kusiner, Ove, Rogge (?) och Nettan.
Farfars systers man Kalle.
Min fasters mamma Harriet (?).
Det var underbart att träffa dem! Verkligen underbart. Dem var mysiga hela högen och jag fick höra och veta en hel del om min släkt. Många namn att hålla reda på och mycket nya intryck. Stikkan, de var min farfar det. Verkar som att han var en härlig typ! Alla där var härliga. Jag presenterade mig för alla och de jag fick höra var "vad stor du blivit" =) Klart jag blivit stor! Hehe... Var ju så många år sen sist... Vi kom fram till att sist jag såg dem var 1995 och de har jag inget minne av. Hur som helst, efter en mysig middag med mycket prat om släkt osv satt vi oss i vardagsrummet för att lyssna till härlig musik, sång och spelade av tvärflöjt. (En av pappas kusiner är musiklärare, så han spelade tvärflöjten). Dem var verkligen avslappnade och skämdes inte för att göra bort sig, härliga människor. De sjöng och dansade, alla skrattade och stämningen var sådär härlig som man alltid drömt om. Jag måste helt klart säga att det var över mina förväntningar, och jag hoppas på att bilderna trillar in på min mail snart så att jag kan lägga ut lite här och visa hur kul det var.
Jag satt dock mest där och tittade, funderade, pratade och tänkte mest på hur underbart det var att få träffa dem, efter alla mina drömmar och tankar jag haft. Jag ångrar inte en sekund att jag tog tag i detta, en dröm har gått i uppfyllelse =) Och jag hoppas att jag alltid kommer att få ha kontakt med dem, på ett eller annat sätt.
Annars, när jag satt på bussen till Östersund, var det faktiskt många där som petade sig i näsan, haha. Jag undrar hur många människor som gör det egentligen, offentligt? Jamenar, dem sitter där och försöker täcka det dem gör, ändå syns dem och ändå är det så många som gör det, så varför skämmas? =) haha. Ganska komiskt iallafall, måste jag säga.
Ja, de var väl allt för mig denna gång... Orkar inte skriva så mycket mer. Borde egentligen sova nu, om man tittar på klockan (kvar i fyra - på natten), men när john blund inte vill komma, då blir de svårt.... Istället ska jag slå på ännu en film i väntan på att somna. Ha de gott så länge, så syns vi här snart igen!
/Frida
ps. jag har lämnat in lite grejer, hon ska spå mig - spännande!!!! ds.
Känner inte för att åka buss fler gånger. Först kom ett gäng med skotrar och vips så var det en gubbe som flög ut på vägen, mitt framför bussen (!!!). Som tur var lyckades han kravla sig upp på kanten, precis innan vi åkte förbi... Sen åkte vi några mil till innan bussen sa stop. Den rullade inte men tillslut fick han igång den, och nu kunde den enbart köra på 5ans växel, så hela vägen från Vilhelmina till Ösd gick bussen fram på 5an utan att bromsa och stanna. De försökte f tag i en ny buss, men den var tydligen spårlöst försvunnen, hur nu en buss kan bli de.... Men väl vid Östersund, inte långt från Maggan, var det en trafikolycka och bussen var tvungen att stanna. Ja, där stod vi utan att ta oss vidare, mitt på vägen, i mörkret. Jag bestämde mig för att kliva av och så fick jag skjus därifrån hem till Maggan. Och givetvis rullade bussen vidare och kvar låg min skolbok... Men som tur var hade bussen stannat en bit bort igen och jag fick tag i boken! Och t ill råga på allt var det en japan på bussen som skulle med ett tåg till stockholm för att sedan flyga vidare till japan och han var sådär lagomt orolig att inte komma med tåget. Så, man får väl hoppas att han inte kom med.
Nåväl, väl framme hos Maggan var allt sig likt =) Lika trevligt som vanligt att komma dit! Maggan låg på massage bänken när jag kom, såg så härligt ut... Nästan så jag måste unna mig själv de nångång. Sedan fikade vi och efter det tog jag och Maggan en promenad runt byn, fodrade hästarna och satt & prata sent inpå natten. Mycket härligt. Morgonen därpå tog jag då tåget till uppsala och ni kan inte ana vad jag gjorde när jag kom fram....
Jag träffade släktingarna!
Min farbror Bosse m. fru och ett barn (min kusin)
Min faster Birgitta m. man och ett barn (min kusin)
Pappas tre kusiner, Ove, Rogge (?) och Nettan.
Farfars systers man Kalle.
Min fasters mamma Harriet (?).
Det var underbart att träffa dem! Verkligen underbart. Dem var mysiga hela högen och jag fick höra och veta en hel del om min släkt. Många namn att hålla reda på och mycket nya intryck. Stikkan, de var min farfar det. Verkar som att han var en härlig typ! Alla där var härliga. Jag presenterade mig för alla och de jag fick höra var "vad stor du blivit" =) Klart jag blivit stor! Hehe... Var ju så många år sen sist... Vi kom fram till att sist jag såg dem var 1995 och de har jag inget minne av. Hur som helst, efter en mysig middag med mycket prat om släkt osv satt vi oss i vardagsrummet för att lyssna till härlig musik, sång och spelade av tvärflöjt. (En av pappas kusiner är musiklärare, så han spelade tvärflöjten). Dem var verkligen avslappnade och skämdes inte för att göra bort sig, härliga människor. De sjöng och dansade, alla skrattade och stämningen var sådär härlig som man alltid drömt om. Jag måste helt klart säga att det var över mina förväntningar, och jag hoppas på att bilderna trillar in på min mail snart så att jag kan lägga ut lite här och visa hur kul det var.
Jag satt dock mest där och tittade, funderade, pratade och tänkte mest på hur underbart det var att få träffa dem, efter alla mina drömmar och tankar jag haft. Jag ångrar inte en sekund att jag tog tag i detta, en dröm har gått i uppfyllelse =) Och jag hoppas att jag alltid kommer att få ha kontakt med dem, på ett eller annat sätt.
Annars, när jag satt på bussen till Östersund, var det faktiskt många där som petade sig i näsan, haha. Jag undrar hur många människor som gör det egentligen, offentligt? Jamenar, dem sitter där och försöker täcka det dem gör, ändå syns dem och ändå är det så många som gör det, så varför skämmas? =) haha. Ganska komiskt iallafall, måste jag säga.
Ja, de var väl allt för mig denna gång... Orkar inte skriva så mycket mer. Borde egentligen sova nu, om man tittar på klockan (kvar i fyra - på natten), men när john blund inte vill komma, då blir de svårt.... Istället ska jag slå på ännu en film i väntan på att somna. Ha de gott så länge, så syns vi här snart igen!
/Frida
ps. jag har lämnat in lite grejer, hon ska spå mig - spännande!!!! ds.
Kommentarer
Trackback
