tusendrömmar&ettliv

Jag har så länge funderat på vad julen egentligen är och vad den egentligen vill utsätta oss för. Jag anser att julen bara är ett stort misstag där allting ska låssas vara så himla perfekt. Folk klär upp sig i sina snyggaste kläder, träffar hela släkten (ofta även dem som de inte brukar träffa) och man ska ha ett rollspel som "världens bästa familj". Vem man än pratar med så är den personen stressad, stressad och åter igen stressad. Sedan säger alla att julen från början är till för att känna lugn och harmoni, men vart har det då tagit vägen, undrar jag? Alla bara stressar med att köpa julklappar, de kastar iväg alla sina pengar som senare blir ett stressmoment när de märker att inge pengar finns kvar. Folk stressar upp sig över att hinna laga all julmat, fixa med jultomte, dona med inslagning av paket, städa, ordna ihop släkten på ett och samma ställe, ja.. det finns nog hur många stressmoment som helst. 

All denna stress enbart på grund av en dag! En dag av 365 dagar, låter inte de lite väl knepigt? 
Man stressar i månader innan för att hinna med allting. Varför kan inte alla bara koppla av och känna lugn? Varför måste det vara så förbannat mycket krav på den där julen? Jag förstår inte det. Fast, det är mycket jag inte förstår med julen. Alla skriker för att de är så stressade, varför inte bara tagga ner och låta det bli som de blir?
Samhället är bra konstigt idag.

Så, till min egen jul så blir jag, som det ser ut, kvar i Uppsala.
Förhoppningsvis får jag jobbet så jag kan jobba hela julen, annars ska jag köpa mig en ask med choklad och sitta bänkad framför kalle anka och enbart gilla läget. Dricka julmust och bara bli allmänt tjock o gó som man blir på julen =) I bakgrunden ska jag ha lite julmusik spelandes, det är härligt.

Jag har någon konstig idyll om att julen ska vara härlig, avslappnande, trevlig och bara mysig. Och någon gång i mitt liv ska jag uppleva en sådan jul, med mjukisbyxor och vägran att klä upp mig och vara sådär jädra perfekt.

/Frida