tusendrömmar&ettliv

Hej! Tänkte bara slänga in ett inlägg här lite snabbt innan jag ska bege mig ut igen. Det vore trevligt att veta vilka som läser min blogg, så ni kan väl lämna ett litet avtryck? =)

Idag är det förövrigt en mycket lugn dag, faktiskt. Vilket är skönt! Har verkligen lagt allt plugg på hyllan nu över helgen och det var välbehövligt. Tar nya tag i veckan igen med det som återstår! Tänk att jag kanske är klar snart, det är otroligt... Vågar inte tro det men jag hoppas verkligen =) Och jag ska då göra mitt bästa för att fixa det.

Förövrigt har denna helg varit en mycket bra funderarhelg. Många nya "upptäckter" och jag känner själv att jag har växt mycket och dessutom på ett bra sätt. Sen kan de nog kännas ganska så ensamt ibland, men det är de värt i längden, de vet jag. Känns dock lite konstigt när man inte längre passar in på samma sätt, jag är helt annorlunda nuförtiden.

Jag har lyckats rensa en hel del saker ur mitt liv i helgen och det är mer än härligt. De känns som att jag står så mycket stadigare nu, även fast de vinglar till stundom. Och på nått sätt är jag glad över beslutet skolan tog för 8 månader sedan. Visst, saknaden kommer nog alltid att finnas kvar, men jag vet också att de bra finns kvar i mitt minne och i hjärtat. Och även om saknaden tar över ibland kan jag nu se de på ett annat sätt, på ett bra sätt. Jag lyftes upp och femkronorna har nu trillat ner. Helt enkelt, de var nog min väckarklocka. En alldels utmärkt lärdom/erfarenhet. Så, tack kära rektor.

Östersund har jag alltid kvar och om jag skulle vilja kan jag alltid komma tillbaka, fast då blir såklart allt annorlunda. Och helt ärligt tror jag inte att jag vill det, inte än iallafall. Jag vill nog ha det som de är nu, för de är underbart. Att kunna åka hit ibland och bara låta allting vara perfekt, skönt och härligt. Dock kan jag ibland känna att jag mist några av de som jag föralltid vill ha vid min sida. Men man kan ju också se de så, att tiden med dem är över, glädjas åt de dem gav mig och att jag nu kan fixa de mesta som jag vill med dem i mina minnen, om man nu ska se det från den positiva sidan.

Jag har däremot en stark känsla av att inte vilja åka tillbaka till den såkallade "verkligheten". Jag vill bara att tiden ska gå fort, att jag ska klara skolan, kanske få ett jobb, fixa körkortet och därefter åka till Norge och jobba med dedär alldeles perfekta jobbet, som jag just nu bara drömmer om. Våren kommer nog bli en jobbig tid, tror jag, med allt plugg och allt runt omkring, men jag ser verkligen framemot sommaren och hösten och ALLT vad de innebär. Nya upplevelser och erfarenheter. De enda som skulle kunna förstöra det nu är att de skiter sig med jobbet i Norge. Men det får de inte göra =) Det har jag bestämt mig för och jag står fast vid det, jag ska dit!

Sen har jag, i helgen, funderat kring allt vad vänner heter. Och jag har nu kommit fram till att jag har två stycken ÄKTA vänner (i min ålder), Anna och Therese. Förut har jag hela tiden sökt efter fler. Men vet ni vad? Jag känner mig ypperligt nöjd och tacksam med att ha dem och jag behöver inga fler, trots att de bor 110 mil ifrån mig. Jag har bestämt mig att folk inte ska få köra med mig, och vänner som inte är ärliga och äkta mot mig och som jag aldrig pratar med, förutom när jag hör av mig, kan jag lika bra klara mig utan. Sen är det så härligt att känna att jag har vänner som finns där för mig, utan att vi ska behöva umgås jämt och hela tiden, på deras villkor.

Hela livet har jag sprungit så fort folk ropat mitt namn och jag har alltid gjort dem tillags & gått dem till mötes. Men ihelgen har jag verkligen känt att de inte har gjort mig någon nytta alls, snarare tvärtom. Så, nu är det slutsprunget för min del =) Ja, som sagt.... Helgen har gett mig mycket insikter och uppvaknanden. Finns så mycket mer, men de behåller jag för mig själv ett tag till =)

Tjingsolong!
/Frida