Herreminjeee!
Allting bygger på kärlek, tillit och omtanke.
Precis allting. Och ändå får jag det inte riktigt att gå ihop, nånstans, just nu känner det som. Dehär med plugget går inge bra, som jag nämt i tidigare inlägg under kvällen och det gör mig väldigt stressad. Fast, de spelar väl ingen roll egentligen, eller? Jag menar, det finns nog ingen som bryr sig om jag klarar det eller inte, det är ju bara mig de hänger på, det är ju jag som bryr mig - det finns ju ingen annan som direkt lägger ner energi på det. Och så ska det ju vara, de säger jag inget om. Men jag önskar att jag kunde lita på mig själv och att min hjärna kunde ta in det som JAG vill att den ska lära sig, men den är inte särskilt villig att lära sig någonting och det stör jag mig på jävligt mycket. Skit hjärna!
Jag ska inte babbla ihjäl er, men just nu känner jag ett desperat av att ha någon nära, som förstår mig. Kanske man ska sätta ut en annons? "hej, jag heter frida och jag behöver dig" Hm, nej... Jag skippar nog det. Jag tror att jag skippar resten också. För nu ska jag snoka runt på nätet och sedan gömma mig under täcket en natt.
Tjingeling.
Jag har tänkt på dig idag Athena. Jag saknar dig <3
